Intervju med Emma Johannesson Örn

Under ett antal dagar var min vän Emma Johannesson Örn delaktig i den lobbying som Greenpeace utförde under klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Eftersom jag kom till Köpenhamn efter att Emma åkt så fick vi aldrig ett tillfälle att ses, därför beslöt jag mig för att ställa några frågor till henne, för att få höra hennes upplevelser och tankar kring COP15 och klimatfrågan.

Vad var det bästa med att vara Greenpeace volontär i Köpenhamn?

- Det var verkligen intressant och givande att få prata med delegaterna. Jag kände mig väldigt taggad för att uppmuntra dem att göra sitt bästa för att nå fram till målet. Och det kändes som att en majoritet av delegaterna ville göra ett bra jobb och tog frågan på stort allvar. Stämningen var delvis hoppfull, det fanns en känsla av att det kanske skulle vara möjligt att nå fram till något meningsfullt. Men man fick också höra om de svårigheter som fanns. Det kändes lite absurt att de allra flesta sade sig vilja kämpa för ett kraftfullt avtal och ändå inte kunde komma överens. Nu i efterhand känner jag så klart besvikelse, när jag var där kände jag att det kunde ha blivit annorlunda.

Hur ser du på världens framtid nu efter mötet?

- Jag kände att utgången av det här mötet skulle var avgörande och det är det ju. Av den information som jag tagit in från framförallt dagspress och från olika organisationer, så har jag fått känslan av att det i värsta fall är för sent för att stoppa den utveckling som gör att temperaturen stiger mer än två grader, och att jorden blir självuppvärmande. Det är ett helt obegripligt framtidsscenario som man accepterar nu.

Varifrån får du inspiration till ditt klimat-och miljöengagemang?

- Den inspirationen kommer nog ifrån en slags skuldkänsla. Om man har turen har att leva i den här lilla bubblan av välstånd, vilket jag uppskattar jättemycket, som vi gör så tror jag det är naturligt att känna en skuld över detta. Vi lever på andras bekostnad och med den skuld som detta framkallar så kommer också en känsla av ansvar. Det är kanske inte en individuell eller personlig skuld utan en mer kollektiv skuld som jag tror att jag inte är ensam om att känna. Det fungerar som inspiration och bränsle till att vara en del av något bättre.

Här är en kort intervju av Greenpeace Tjeckien, med Emma på plats i Köpenhamn.

Pratstund med miljöengagerad vän

Namn: Olle Jonsson

Ålder: 25

Bor: Utby, Göteborg

Gör: teamleder Greenpeace Göteborg

Önskar sig helst av allt just nu: fred på jorden

Drömmer om: ekonomiskt oberoende

Tycker om: djur av alla de slag

Olle har alltid sympatiserat med Greenpeace, men det var först när han började arbeta för miljöorganisationen som han verkligen insåg vikten av att engagera sig i miljöfrågor.

- Jag började arbeta för Greenpeace för att jag behövde ett arbete, dessutom tycker jag att Greenpeace är en väldigt bra organisation, jag har alltid brytt mig om miljön.

Det han motiveras av i sitt arbete med att värva nya medlemmar till Greenpeace, är barn.

- Jag vill att människor även i framtiden ska kunna få uppleva allt fint som finns idag, men som det ser ut nu så håller vi på att förstöra vår värld. Vi fiskar ur våra hav, hugger ner alldeles för mycket skog..och utrotar olika växt och djurarter.

Olle tycker det är roligt att påverka människor och prata om viktiga frågor och upplysa människor om hur Greenpeace förändrar världen till det bättre.

- Vi gör människor medvetna om de miljöproblem som finns idag och försöker påverka politiker och företag att bry sig om framtiden, säger han.

Trots att han som medlemsvärvare möter mycket motstånd och negativa människor så känner Olle ändå hopp.

- När jag träffar människor som verkligen bryr sig, och som verkligen vill göra något åt det som inte är riktigt bra i världen, då känner jag mig hoppfull. När man blir positivt förvånad över människor som visar sig vara otroligt engagerade och handlingskraftiga. Jag träffade till exempel en gammal dam i Åmål som berättade att hon ofta brukade skicka in insändare till olika tidningar om saker och ting som hon tycker är fel, det gjorde mig inspirerad.

Är det något som du skulle vilja säga människor?

- Öppna ögonen, vakna upp och sluta lev i era bubblor.

I feminismens tecken

I dag träffade jag Ida, en av mina fina vänner, över en kopp varm choklad för att ställa några frågor.

Namn: Ida Holmlund

Ålder: 25

Gör: Studerar Genusvetenskap vid Göteborgs Universitet

Brinner för: jämställdhet

Du studerar genusvetenskap och är engagerad i F!, när började du intressera dig för jämställdhet?

-Ja, jag har alltid varit intresserad av rättvisefrågor, makt, olika perspektiv, diskriminering, förtryck och utsatthet. Men de senaste åren har intresset för kvinnors vardag och livssituation världen över blivit starkare. Jag hade inte förväntat mig att lära mig så mycket som jag hittills har gjort genom att läsa genusvetenskap, jag har alltid upplevt mig som kunnig inom det här området, men nu har min insikter djupnat och det som den här grundkursen har gett mig främst, är ett starkare engagemang och en större handlingskraft. Om ens vardag består av den akademiska världen, och om man rör sig i den akademiska världen, så föds det en stark längta att föra ut det man lärt sig till den mer verkliga världen. Man vill använda sina kunskaper och göra något konstruktivt.

Vad är din starkaste läsupplevelse hittills inom feministisk litteratur?

-Bitterfittan är väldigt bra för den berör mig personligen. Det var också väldigt intressant att läsa Iris Marion Youngs texter, för hon är så otroligt filosofisk och problematiserar allting hela tiden.

Nämn tre böcker som handlar om genus som du rekommenderar.

-”Genustrubbel” (Judith Butler) ”Vad är queer” (Fanny Ambjörnsson) och ”Einsteins fru” (Liv Strömqvist).

Tycker du Sverige är ett jämställt land?

-Jämställdhet handlar inte om tycke och smak utan om fakta och statistik, och fakta och statistik visar att Sverige är långt i från jämställt idag.

Insnöad på ämnet global uppvärmning

Idag träffade jag min vän Andreas Johansson och ställde några frågor.

Namn: Andreas Johansson

Ålder: 27 år

Gör: Arbetar med produktutveckling på Volvo

Vad tycker du om miljödebatten idag?

- Jag tycker miljödebatten idag är bra, men vi har tappat fokus på närmiljön (förutom i de fall då man diskuterar vinterdäck och partiklarna som är resultatet av dubbarnas slitage på vägbanan). I stora drag är det alldeles för mycket fokus på koldioxid. Visst är de globala miljöfrågorna jätteviktiga men de förtjänar inte all uppmärksamhet. Trenden nu verkar ge oss fler dieselbilar vilka trots partikelfällor släpper ut nanopartiklar som skadar vår hälsa. Det är också viktigt att debatten kring fordonsdrivmedel har involverat tillgången på mat i fattiga länder. Energifrågan är bred och vi borde i första hand se till att energin mättar våra munnar.

Vad skulle vara ditt tillägg i debatten?

-Konsumtionen av en miljövänlig produkt gör inte alltid att miljön tjänar på det, i det stora hela, vi måste konsumera mindre, det är kontentan. Jag gillar koncepet att köpa en tjänst i stället för en produkt, t ex om man skulle kunna köpa tjänsten "tv" i stället för att köpa en ny tv så minskar konsumtionen av tv:apparater. Om tv:n skulle gå sönder inom några år så skulle företaget och miljön tjäna på att laga tv:n, och på så sätt skapas en återvinningsprocess där tv:n är konstruerad med ett återvinnings- och miljöperspektiv. Dålig kvalité skulle bli mer kostsam för företaget än för konsumenten, till skillnad från idag.

Ett annat viktigt och bortglömt faktum är att de material vi blandar i våra produkter kan tappa sin roll i kretsloppet, både det biologiska kretsloppet och det tekniska. Som exempel kan vi ta kläder och möbler. Innehållet är ofta både biologiska och syntetiska material. De går således inte att varken kompostera eller återvinna som plast. Kvar återstår att bränna produkten efter användandet.

Du jobbar med produktutveckling, vad tror du är framtiden inom fordonsbranschen?

- För fordonsbranschen finns inte EN lösning, för den lokala miljön i städer måste vi eliminera alla utsläpp från förbränningsmotorer och där är elbilen den idag överlägsna lösningen. Folk behöver också frakta sig längre sträckor så därför tror jag att en biogas-elhybrid skulle vara en kombination som ger oss möjligheten att använda 100% förnyelsebar energi. Sedan får man inte glömma att mycket av vår tillgängliga gas och el har ett fossilt ursprung. Där kan vi som konsumenter göra kloka val både av leverantör och regering.