
Under ett antal dagar var min vän Emma Johannesson Örn delaktig i den lobbying som Greenpeace utförde under klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Eftersom jag kom till Köpenhamn efter att Emma åkt så fick vi aldrig ett tillfälle att ses, därför beslöt jag mig för att ställa några frågor till henne, för att få höra hennes upplevelser och tankar kring COP15 och klimatfrågan.
Vad var det bästa med att vara Greenpeace volontär i Köpenhamn?
- Det var verkligen intressant och givande att få prata med delegaterna. Jag kände mig väldigt taggad för att uppmuntra dem att göra sitt bästa för att nå fram till målet. Och det kändes som att en majoritet av delegaterna ville göra ett bra jobb och tog frågan på stort allvar. Stämningen var delvis hoppfull, det fanns en känsla av att det kanske skulle vara möjligt att nå fram till något meningsfullt. Men man fick också höra om de svårigheter som fanns. Det kändes lite absurt att de allra flesta sade sig vilja kämpa för ett kraftfullt avtal och ändå inte kunde komma överens. Nu i efterhand känner jag så klart besvikelse, när jag var där kände jag att det kunde ha blivit annorlunda.
Hur ser du på världens framtid nu efter mötet?
- Jag kände att utgången av det här mötet skulle var avgörande och det är det ju. Av den information som jag tagit in från framförallt dagspress och från olika organisationer, så har jag fått känslan av att det i värsta fall är för sent för att stoppa den utveckling som gör att temperaturen stiger mer än två grader, och att jorden blir självuppvärmande. Det är ett helt obegripligt framtidsscenario som man accepterar nu.
Varifrån får du inspiration till ditt klimat-och miljöengagemang?
- Den inspirationen kommer nog ifrån en slags skuldkänsla. Om man har turen har att leva i den här lilla bubblan av välstånd, vilket jag uppskattar jättemycket, som vi gör så tror jag det är naturligt att känna en skuld över detta. Vi lever på andras bekostnad och med den skuld som detta framkallar så kommer också en känsla av ansvar. Det är kanske inte en individuell eller personlig skuld utan en mer kollektiv skuld som jag tror att jag inte är ensam om att känna. Det fungerar som inspiration och bränsle till att vara en del av något bättre.
Här är en kort intervju av Greenpeace Tjeckien, med Emma på plats i Köpenhamn.